Mitt liv i korta drag

Har tillbringat de senaste tre timmarna med att sova ihoprullad som en katt i den beigea fåtöljen. Mysigt. <3 Blev ingen sömn alls inatt, såg istället massa film ("Friends with benefits", "Stupid, crazy love", "500 days of summer" och "Our idiot brother". Ibland får även jag ryck och måste se ett gäng tjejfilmer, även om det inte händer ofta. Alls.). Det var nice, även om jag självklart hellre hade sovit med hjärtat men ändå skönt att bara få stänga av hjärnan och njuta av att vara ensam vaken en hel natt/förmiddag. Var avkopplande mitt i all trötthet.

Joel och Andreas spelar Crysis och själv funderar jag på att rulla ihop mig i fåtöljen igen och sova tills det är läggdags. Bra plan? Ja, det tycker vi. Imorgon tänker jag banne mig få helgens yoga gjord. Eftersom jag vaknade nästan halv sju på eftermiddagen igår gick det bort då, och idag har jag inte direkt varit på topp. Men torde ju vakna en bra stund före pojkarna imorgon så morgonstunden borde vara nog för att jag ska hinna yoga och städa (fast några löften gör jag inte då jag inte kan förutspå framtiden. Vad som helst kan ju hända, jag menar om det blir zombieapokalyps imorgon så får nog yogan vänta!). Föredrar verkligen att städa när jag får vara ifred. Vet inte varför men om jag är ensam när jag gör det så blir det nästan meditativt, till skillnad från om jag städar och ingen annan gör det. Vet inte varför det gör mig irriterad då jag inte vill ha hjälp men drygt är det. Fast det är kul att hjälpas åt också, då går det så fort!

Näe, mindre prat om städning, mer ihopkrupen sömn i fåtöljen.

Ligger i soffan och har Nalle Puh på i bakgrunden, det kändes sådär lagomt välvilligt och trevligt när man är ensam hemma mitt i natta! Joel är hos en granne och titrar på UFC eller nåt annat testosteronstinnt, så Puh i min ensamhet känns ganska okej. :)

Ett annat puh idag (fast av den andra sorten) var att jag lyckades avvärja att lägenheten började brinna. Jag upptäckte att Leo (kattjävel, kattjävel, kattjävel) kissat bakom tv:n och längs med nederkanten på backdropen som hänger där så började skura. Jag lade upp backdropen på baksidan av tv-bänken, påminde mig själv att inte glömma bort det, fick bort allt och gick därefter och skurade lite i hallen och köket. Allt bra. Eller? När jag kommer tillbaka in i rummet känner jag att det luktar bränt papper och säger så högt. Joel håller med. Märker också att det är ovanligt rökigt, trots att vi röker inne. Ingen av askkopparna ryker och vi är lagomt förvirrade. Märkligt! Så kommer jag på att jag glömt något. Backdropen ligger fortfarande över spotlighten som är fäst bakom tv:n. Går dit och det ryker sådär jättefint och mycket och det är ett rätt stort hål med ilsket glödande kanter i tyget. Börjar instinktivt slå på det, sprejar glöden med sprutflaskan på uppmaning från Joel och fort är det över. Stanken var inte att leka med, det är svarta fläckar på väggen och hålen i backdropen går inte att förbise hur mycket man än vill. Spotlighten är för tillfället släckt. Skämdes som en hund när det hände då det är Joels tyg men det har mestadels gått över, nu känner jag mig bara korkad. Men men, crisis averted! Huset står kvar och jsg lär tänka många gånger innan jag gör om nåt så urbota korkat... Ah, skam...

Bion blev uppskjuten igen men idag var vi till slut och såg nya Sherlockfilmen! Den var alldeles lagomt mysig, actionfylld och lustig tyckte jag. Och en film där både Jude Law och Robert Downey Jr är med kan ju inte vara dålig. ^^ Skönt att komma ut ur lägenheten för en kväll iaf!

Nu ska jag pyssla på med något annat. Laters.

Sjukhusbesöket gick bra, det mesta hade kommit ut och inget medicinskt behövdes göras då resten kommer lösa sig av sig självt. Känns bra, även om det suger. Ajja, som älsklingen säger så ger det oss lite mer tid att förbereda oss och allt annat, så får försöka se det positiva som kan komma från det här helvetet även om det är svårt. Framåt, framåt. Här kan vi ju inte stanna!

Grät när jag kom hem, lyckades på något magiskt sätt hålla mig hela bilresan med mamma. Sjävkontroll ftw. Sen började jag gapskratta åt en auto-correct post på fb, medans jag fortfarande grät. Upp och ner i humöret men det är stadigt lättare, även om det går med väldigt små steg.

Nu ett avsnitt Hoarders och Sedan starta dagen.

Den fina vill jag klicka hem så fort som möjligt! Får se när ekonomin tar ihop sig igen, men hoppas på att om inte allt för länge ha detta i min burk. :) Någon gång borde man väl se till att byta moderkort också men än så länge håller det jag har stålet. Satte ju in nya ljudkortet också för några dagar sedan. 7.1 surround, hells yeah. Ska vi bara orka sätta upp högtalarna också men det tar vi när vi ids. Uppdaterad dator är lycklig dator (och lyckliga Cissi och Joel)! ;)

Nedan: det vi hoppas på att pensionera, och det som förhoppningsvis ska sättas på dess plats.

ASUS Radeon HD 4850 512MB GDDR3
VS.
Gigabyte GeForce GTX 560Ti 1GB PhysX GDDR5

Kan inte påstå att jag är nämnvärt mindre ledsen men det börjar vara lite lätrare att leva. Tårarna höll sig borta hela dagen och känslan av att vara förlorad utan mål, mening och ork börjar sakta klinga av. Tappade verkligen allt förra veckan, hela min framtidsplan verkade gå i bitar och jag visste inte vad jag skulle hålla mig fast vid. Alla planer som kommit upp på schemat revs ner igen och plötsligt var framtiden obarmhärtigt tom och skrämmande. Men det är lite lättare ändå, på något sätt. Viljan att göra saker är tillbaka, ska sätta igång med yogan igen (blev inget idag men kommer ju en dag imorgon också!), sluta röka en gång för alla och allmänt försöka ta mig i kragen.

Det som nästan är skönast är att jag känner noll intresse av att dricka, trots att inget hindrar mig. Det har länge varit det första jag tagit till när jag känt att jag inte orkat men den här veckan med gråt, sorg och smärta har på något sätt känts bättre än någon ångestfylla någonsin gjort. Än är det inte över förstås, känner ingen egentlig ork men jävlaranamman börjar sippra tillbaka så smått.

Vill att det ska bli torsdag nu, nu, nu så jag kan få klartecken från läkaren. Var velig om jag skulle fara eller inte när jag pratade med dom i måndags men även om det inte är supernödvändigt så känns det alltid tusen gånger bättre att faktiskt veta att allt är som det ska än att bara anta det.

Imorgon inleds dagen med tur till arbetsförmedligen och sedan soc. Skulle egentligen ha gjort det i måndags, och när så inte skedde skulle det bli idag, men har som bara inte blivit av. Sov bort hela den här dagen men ska vända allt rätt imorgon då jag måste upp för att fara till stan.

Efter det tråket är bortklarat blir det eventuellt Solbacken och storhandling om det trillat in några pengar, och på kvällen blir det födelsedagsbio för älsklingen och mig, Sherlock Holmes närmare bestämt. Ett lite mer ordentligt födelsedagsfirande för mitt hjärta, i måndags blev det gomat och efterätt men inte så mycket mer så vi fortsätter firandet imorgon. :)

I övrigt så blev jag i måndags uppringd av Utsikten (som numer heter något helt annat men jag minns inte vad det var) och fick förfrågan om jag fortfarande var intresserad efter över ett års väntetid. Bästa nyheten på länge! Hade tappat allt hopp om att mitt könummer någonsin skulle komma upp men jodå, till slut så. :D Känns så sjukt bra att få komma med i det projektet till slut, känns så mycket enklare och humanare på något sätt än att gå på af. Det är ju till för oss som har det lite svårare med vardagen och jag ser verkligen fram emot första mötet. :)

Jag har även planer på att börja tvätta håret med ricinolja. Så det så. Har läst om det så många gånger och hört hur bra det ska vara att jag helt enkelt måste pröva. Inte precis som att mitt hår kan må sämre av det, det är risigt nog som det är efter senaste blekningen. Usch, får ångest så fort jag tar i det. Fick ju en jättebra inpackning av Joel i julklapp som hjälpt något fantastiskt mycket så tänker att köra med både den och oljan borde ju funka toppenbra på mitt sargade hårsvall. :) Är faktiskt riktigt peppad på att börja och se hur resultatet blir!

Tror jag ska lägga ner det här med internet, tv och alla sorters sociala kontakter. Vill bara kräkas alla lyckliga människor i ansiktet.

Tycker inte om att vara bitter, inte egentligen, men just nu är det en skön omväxling från gråten. Är så trött, ända in i själen, och jag vill inte ha något med världen att göra. Men det funkar ju inte i längden. Har lovat bort mig till Annika ett tag på fredag iaf, och imorgon kommer Ikaros hem så då kan jag inte bara ligga här hur mycket jag än vill. Vill bara att torsdag ska komma och försvinna så det här är överstökat, jag vill bara få gå vidare.

Nu ska jag mota upp kroppen i sittande ställning och försöka göra någonting.

/Bitterfittan

Just nu suger livet. Orkar inte skriva om det, konstaterar det bara så är det gjort.

Immortals rullar på tv:n men har inte visat den särskilt mycket uppmärksamhet, orkar inte koncentrera mig på den. Joel har somnat om till slut och här ligger jag och vill ingenting göra. Häpp. Är rätt sugen på WoW men är så sjukt trött. Blir nog att starta upp det ändå på en stund, så fort jag orkar sätta mig upp. Wohoooo....

Tur man har världens finaste karl iaf som far iväg och köper ett game card till en när man är nere. Förstår inte hur han pallar göra saker, själv känner jag mig som ett jävla kolli. Ligger på golvet och mest bara är. Alla skratt känns lite tomma, alla leenden lite skeva. Men vi har varandra och det tackar jag min lyckliga stjärna för. Vet inte vad jag skulle göra utan Joel just nu. Eller annars heller för den delen.

Nu har visst katterna blivit galna och galoperar fram och tillbaka över min sovande karl. Magiskt att han inte vaknar av det. Ajja, ska försöka se klart filmen och sen spela om jag inte lyckas somna.

Shrek rullar på tv:n som bakgrundsbrus, mest bara för att jaga bort tystnaden mellan älsklingens snarkningar. Ingen sömn inatt och planerar att hålla mig vaken resten av dagen. Försök två! Ajja, vi får se hur det går med det, och hur mycket jag bryr mig efter dagens övningar.

Vill bara att denna dag ska gå fortare, vill bara veta, vad svaret än är så klarar jag inte av ovissheten länge till. Bara ett litet tag kvar nu, snart, snart...

Fast, egentligen så spelar oron ingen roll. Inte när man vet att man utan tvivel älskar den man valt att dela sitt liv med så mycket att man inte förstår det själv, och att den personen älskar en minst lika mycket tillbaka. Och på det planet har jag faktiskt varken oro eller tvivel. <3

Tagit mig genom natten utan större problem. Blivit film och lite läsning, och apelsiiiiner. Är tröööött och vet inte hur jag ska ta mig genom denna dag men det är bara att kämpa på. Vill man ha ordning på dygnet är det bara att bita ihop. Känner inte riktigt att det är värt att mitt psykiska mående ska kolapsa på grund av att jag sover konstigt, speciellt inte när jag mår så bra som jag gör nu, egentligen.

Det är mycket stress och oro gällande en del saker just nu. Boendesituation och att lösa allt med syrran känns störst och jobbigast eftersom det är lite utanför min kontroll, jag kan inte tvinga henne att lösa det direkt utan måste lita på att hon tar itu med det och jobbar mot en lösning. Det tror jag att hon gör också, det handlar inte om det egentligen, jag litar på henne. Det är väl bara mitt lite lätta kontrollbehov som skriker åt mig, plus att osäkerhet inte direkt är något jag frodas i. Jag vill bara få allt löst så jag kan andas ut och känna att jo fan, det här är verkligen mitt hem. Inte så att jag tror att Joel kommer få en knäpp och hävda sin enväldiga makt över lägenheten direkt men det skulle bara vara skönt att äntligen få in sista spiken så att säga.

Utöver det är det osäkerhet gällande vad som kommer hända jobb- och pengamässigt fram till i slutet av sommaren. Vet inte hur allt ska ordna sig och är rädd för att tiden bara ska rinna iväg och sen sitter vi där i sjön. Det är förstås en extremt, försvinnande liten risk att det ska bli så men alla eventualiteter måste gås igenom i mitt huvud och där föräras sin beskärda del av oro och ångest. Jag vet att allt löser sig men måste ändå oroa mig över möjligheten att det kanske inte gör det, hur otroligt det än är. Dumma, dumma hjärna. Allt som oftat önskar jag innerligt att jag bara kunde stänga av oron och låta effektiviteten ta över ett tag då dom inte jobbar bra tillsammans. Alls. Ajja, är bara att fortsätta arbeta runt det och lyssna noga efter logikens röst i huvudet, hur svag den än är vid tillfällen.

Ska ta och fokusera på Shrek 2 en stund i väntan på att babe vaknar vid tio och därefter starta dagen ordentligt! Var bara tvungen att ventilera lite.

Dumma, dumma dag... Deppigheten sipprar genom sömmarna och infekterar min tillvaro. Blä! Ångesten pockar i magtrakten men det är egentligen inte så farligt, mest apati och orklöshet. Inte lust att göra något förutom att stirra upp i taket. Usch, usch, uuusch!

Näe, ska försöka koncentrera mig på Once upon a time. Huff.

Dagen började med en släng oro och ungefär lika delar hypokondri. Alltid händer det något spännande i denna lägenhet! Efter lite lugnande ord från älskling och en väldigt behövlig dusch har det mesta lagt sig och nu sitter jag här och känner mig trött, slut och har alldeles förträffligt ont i axlar och armar. Wiho.

Nämnde jag att jag steg upp vid fyra nu i eftermiddags? Mår dåligt över detta faktum, sådär lagomt med självförakt för min exceptionella förmåga att helt och hållet skeva till dygnet. Yay... Näe, nya tag, måste få ordning på detta!

Imorgon ska jag ta itu med arbetsförmedlingen och soc så det är bortgjort och så jag får känna mig lite duktig för att jag gör något annat än att sitta på rumpan här hemma (nog för att det nog är det bästa jag vet för närvarande. Mm, lata sig....). Whoop, whooo och så vidare.

Magen är matad och allt har lugnat ner sig. Babe hade kokat ägg när jag steg upp så fick "frukost" rätt omgående. Tihi. ^^ Fina han. <3

Nej, nu ska jag göra något.

Varken jag eller baby är trötta, så den logiska lösningen är självklart att baka kladdkaka och se Inglorious Basterds. Känner mig riktigt huslig som åstadkommit något i köket för en gångs skull! ^^

Klappa bebismage och mata den med kaka på en stund. <3

Hade just lyckats somna då okänd granne bestämde sig för att gå ut med hunden. Ingen fara med det, inte alls, om det inte var för att hon var vad jag kunde höra redigt rund under fötterna och tydligen tyckte det var en bra ide att ha hunden lös. Det var det inte. Jag vaknade av en gallskrikande kvinna som tydligen hade tappat bort ovan nämnda hund och föll tillbaka på att argt vråla så det ekade fint i, vad jag gissar var, hela kvarteret. I ungefär en kvart. Det ilskna bölandet varvades med gullprat ett par sekunder här och där men gick obönhörligt tillbaka till hot och fy dig i massor, samt förvirrade frågor om hundens vistelseort till en annan person som inte ropade tillbaka. Det "lustiga" är det att detta scenario redan hade utspelat sig en gång en stund innan jag somnade så blev lite förvånad över att det skedde igen.

Jag är ingen ängel, jag släpper också ut hunden lös om nätterna, och ibland är han seg på att komma tillbaka, jag har utan tvekan ropat argt ut i mörkret, och har utan tvekan stört människor som sover så det räcker och blir över i mina dagar. Men att hålla på i en kvart?! Ikaros lyssnar inte alltid, men det brukar inte krävas mer än ett eller ett par ryt för att få honom att tänka om, och om man gullar glatt med honom går det ännu fortare. Blir såå suuuur.... Man ska för tusan inte släppa hunden lös om man inte kan hålla någon slags koll på den. Djävlarimigockså!

Nu ska den griniga, gravida och lätt gnälliga Cissin försöka somna om, var bara tvungen att ventilera. Och obekvämt är det att ligga på tjockismagen också. Bah!

Var ett tag sen jag skrev, har varit helt inne i min egen lilla värld. Mest suttit hemma men även tagit mig ut och shoppat med fin vän, städat fruktansvärt lite och haft hunden hemma ungefär två dagar sedan julafton. Tjohej!

Ligger i sängen, läser andra Harry Potter och inväntar fredagen den trettonde. OoOooooOooooh. ;) Läskigt värre! Ska bli nice med fredag, blir att göra en PP-presentation på förmiddagen och skicka in den för att komplettera datakursen från förra terminen sen vet jag inte riktigt vad som händer. Något trevligt hoppas vi på! Kanske kan gulla till mig en skräckfilmskväll med karlen, men å andra sidan så är det ont om bra, läskiga skräckisar... Oh well, något hittar vi nog på. :)

Blir då hur som helst ut och ta en långpromenad, för bövelen! Vi har pratat om det i några dagar nu men inte kommit oss för, får sparka oss iväg helt enkelt. Och, imorgon blir det den efterlängtade titten på en divansoffa som vi eventuellt ska köpa för en billig peng. Håller tummarna för att den är fin! Visst, den diarrebruna skinnsoffan vi har nu är förvisso bekväm men ful som stryk är den ändå. ;)

Oooh, och under dagen fick jag äntligen hem mina nya glasögon! Två par, ett mer neutralt par (svarta, lite melerade typ, rätt tråkig) och ett par med bågar som nästan är för bra för att vara sanna. Helt kär i dom! Får pluppa upp bilder när jag ids. ^^

Näe, nu måste Cissin gå och ta sig något att äta, har enbart fått i mig en macka, två potatisar, en liten köttbit och en och en halv avokado med rom- och rödlöksås under dagen. Så kan vi ju verkligen inte ha det! :) Helst vill jag ha friterad kyckling från Wok n Roll men får fortsätta drömma tills pengarna trillar in. *cry*

Sov så gott alla, och ha en läskig morgondag! :D