Det lider mot natt

Och jag ska ge upp för dagen. Mycket att tänka på, mycket att ta itu med. De senaste veckorna har varit mer än kämpiga, och jag har en äcklig, rutten känsla i magen av att det kommer gå uppför ett litet tag till. Men skam den som ger sig, och det menar jag verkligen. Jag har gett upp så många gånger förr, lagt av för att det börjat bli lite jobbigt, men inte den här gången. Allt jag kan göra är att hoppas på respons.

Som tur är har vi navit i vårt liv, älskade Elias, och han fortsätter göra oss häpna med hur fantastisk han är. Glad och stark och snabb i utvecklingen, vår alldeles egna superbebis!

Håller hårt i min familj, den är det största jag har. Aldrig förr har jag älskat något så hämningslöst.

RSS 2.0