Morrrrrrrrrrr.....
Hade just lyckats somna då okänd granne bestämde sig för att gå ut med hunden. Ingen fara med det, inte alls, om det inte var för att hon var vad jag kunde höra redigt rund under fötterna och tydligen tyckte det var en bra ide att ha hunden lös. Det var det inte. Jag vaknade av en gallskrikande kvinna som tydligen hade tappat bort ovan nämnda hund och föll tillbaka på att argt vråla så det ekade fint i, vad jag gissar var, hela kvarteret. I ungefär en kvart. Det ilskna bölandet varvades med gullprat ett par sekunder här och där men gick obönhörligt tillbaka till hot och fy dig i massor, samt förvirrade frågor om hundens vistelseort till en annan person som inte ropade tillbaka. Det "lustiga" är det att detta scenario redan hade utspelat sig en gång en stund innan jag somnade så blev lite förvånad över att det skedde igen.
Jag är ingen ängel, jag släpper också ut hunden lös om nätterna, och ibland är han seg på att komma tillbaka, jag har utan tvekan ropat argt ut i mörkret, och har utan tvekan stört människor som sover så det räcker och blir över i mina dagar. Men att hålla på i en kvart?! Ikaros lyssnar inte alltid, men det brukar inte krävas mer än ett eller ett par ryt för att få honom att tänka om, och om man gullar glatt med honom går det ännu fortare. Blir såå suuuur.... Man ska för tusan inte släppa hunden lös om man inte kan hålla någon slags koll på den. Djävlarimigockså!
Nu ska den griniga, gravida och lätt gnälliga Cissin försöka somna om, var bara tvungen att ventilera. Och obekvämt är det att ligga på tjockismagen också. Bah!
