Framåt igen
Kan inte påstå att jag är nämnvärt mindre ledsen men det börjar vara lite lätrare att leva. Tårarna höll sig borta hela dagen och känslan av att vara förlorad utan mål, mening och ork börjar sakta klinga av. Tappade verkligen allt förra veckan, hela min framtidsplan verkade gå i bitar och jag visste inte vad jag skulle hålla mig fast vid. Alla planer som kommit upp på schemat revs ner igen och plötsligt var framtiden obarmhärtigt tom och skrämmande. Men det är lite lättare ändå, på något sätt. Viljan att göra saker är tillbaka, ska sätta igång med yogan igen (blev inget idag men kommer ju en dag imorgon också!), sluta röka en gång för alla och allmänt försöka ta mig i kragen.
Det som nästan är skönast är att jag känner noll intresse av att dricka, trots att inget hindrar mig. Det har länge varit det första jag tagit till när jag känt att jag inte orkat men den här veckan med gråt, sorg och smärta har på något sätt känts bättre än någon ångestfylla någonsin gjort. Än är det inte över förstås, känner ingen egentlig ork men jävlaranamman börjar sippra tillbaka så smått.
Vill att det ska bli torsdag nu, nu, nu så jag kan få klartecken från läkaren. Var velig om jag skulle fara eller inte när jag pratade med dom i måndags men även om det inte är supernödvändigt så känns det alltid tusen gånger bättre att faktiskt veta att allt är som det ska än att bara anta det.
Imorgon inleds dagen med tur till arbetsförmedligen och sedan soc. Skulle egentligen ha gjort det i måndags, och när så inte skedde skulle det bli idag, men har som bara inte blivit av. Sov bort hela den här dagen men ska vända allt rätt imorgon då jag måste upp för att fara till stan.
Efter det tråket är bortklarat blir det eventuellt Solbacken och storhandling om det trillat in några pengar, och på kvällen blir det födelsedagsbio för älsklingen och mig, Sherlock Holmes närmare bestämt. Ett lite mer ordentligt födelsedagsfirande för mitt hjärta, i måndags blev det gomat och efterätt men inte så mycket mer så vi fortsätter firandet imorgon. :)
I övrigt så blev jag i måndags uppringd av Utsikten (som numer heter något helt annat men jag minns inte vad det var) och fick förfrågan om jag fortfarande var intresserad efter över ett års väntetid. Bästa nyheten på länge! Hade tappat allt hopp om att mitt könummer någonsin skulle komma upp men jodå, till slut så. :D Känns så sjukt bra att få komma med i det projektet till slut, känns så mycket enklare och humanare på något sätt än att gå på af. Det är ju till för oss som har det lite svårare med vardagen och jag ser verkligen fram emot första mötet. :)
Jag har även planer på att börja tvätta håret med ricinolja. Så det så. Har läst om det så många gånger och hört hur bra det ska vara att jag helt enkelt måste pröva. Inte precis som att mitt hår kan må sämre av det, det är risigt nog som det är efter senaste blekningen. Usch, får ångest så fort jag tar i det. Fick ju en jättebra inpackning av Joel i julklapp som hjälpt något fantastiskt mycket så tänker att köra med både den och oljan borde ju funka toppenbra på mitt sargade hårsvall. :) Är faktiskt riktigt peppad på att börja och se hur resultatet blir!
Näe, försöka sova kanske. Upp, upp och iväg imorgon.
(För va jag gissar är tusende gången kan jag upplysa världen om att jag har världens finaste karl. Tack för att du alltid finns där för att torka mina tårar, tack för att du är du. <3)
