Del 6
Någon dag senare lyckades jag ta mig hem och äta middag till slut. När kag kom tillbaka till enheten möttes jag av fyra stycken ur personalen i matsalen där även alla mina saker stod, nerpackade och väntande. Först blev jag rädd att dom skulle skriva ut mig igen men istället fick jag upplysningen att jag skulle flyttas från avdelning 2 till en öppen enhet som heter Gästhuset. Sagt och ort, fick med mig papper och medicin till personalen där och eskorterades till en annan del av sjukhuset och kom till en avdelning som var så mycket bättre.
Personalen var trevlig och hjälpsam, klädda i vanliga kläder istället för sjukhusmundering och själva enheten var mer som ett boende än en avdelning. Vardagsrummet var hemtrevligt inrett, det fanns mattor på golven och till och med speglar på toaletterna. Köket hade man tillgång till 24/7 och man fick äta vad man ville. Alla inskrivnas namn var uppskrivna på en stor white board bredvid respektives rumsnummer så om man ville lämna enheten en stund eller över dagen, till och med natten, så kunde man bara skriva upp det där och när man skulle vara tillbaka.
Mitt rum var trevligt, en riktig säng (även om jag saknade de ställbara sjukhussängarna lite) en byrå, ett litet bord med ett par stolar, några små lampor och plastblommor i fönstren, som till och med hade gardiner. Jag ägnade första kvällen åt att göra mig hemmastadd, måla naglarna och ta det lugnt. Hjärnspökena pockade, pockade men det var lättare att hantera där.
Efter tre dagar fick jag tillbaka ansvaret för mina mediciner för första gången på över en månad.
Kommentarer
Trackback
