Ny vecka!
Ska strax ta och somna men tänkte säga hej här först, är ju lite upp och ner med aktiviteten men å andra sidan så skriver jag inte för er skull utan mest för min egen så aktiviteten är som lusten; inte alltid samarbetsvillig.
Ikaros verkar ha det riktigt bra i alla fulla fall, ska fara och träffa dom i veckan och se hur dom har det och förhoppningsvis klämma in lite gostid med knäppvovven. Blir trevligt och skönt att se att han mår bra, även om jag vet att han gör det så är det ju en helt annan sak att se det. Ska ta och skriva ihop ett foderkontrakt också att ta med som vi ska skriva under, lika bra att få det ur världen så fort som möjligt!
Med familjen Lundberg Wallin är det lite sämre ställt än med vår hund dock. Förkylning och elände har drabbat hushållet men vi hoppas det går över fort! Joel var lite krasslig i förrgår, dyngsjuk igår och känner sig mycket bättre idag så gissar att jag väntar på en ytterst otrevlig morgondag. Elias tar sig igenom sin första förkylning med gott mod, igår skrattade han sig igenom hostningarna men idag har det varit jobbigt så vi hoppas han piggnat till tills imorgon, annars är ju BVC inom promenadavstånd som tur är! Kan knappt minnas sist jag var förkyld, har något vagt minne av att jag skrev ett inlägg om hur mycket det sög att vara dyngsjuk och höggravid förra året men ja, minnet är luddigt. Hur som så hoppas jag som sagt på ett snabbt tillfrisknande.
I veckan väntar det även trevligheter som tur är! Har beställt garn till mitt senaste projekt som jag jobbar på (och som jag är övertygad kommer bli helt fantastiskt) och väntar även på något som vi faktiskt blev av med förra veckan.
Jag vet inte om det har undgått någon att jag är ganska neurotisk och orolig av mig så för mig var det ett måste att inhandla ett andningslarm innan förlossningen. Det blev ett Snuza Halo (numera Snuza Hero), en liten manick som räddat mig från många nätters oroande de senaste månaderna. Första tiden hade jag problem med att få det att starta, batteriindikatorn blinkade ilsket och det tjöt bara så fort man pillade in ett batteri. Mycket frustrerande. Till slut fick mina förlossningshormoner nog av det hela och jag smällde det ilsket i skötbordet några gånger varpå det helt mirakulöst bestämde sig för att fungera problemfritt! Fram tills i tisdags. Joel uppmärksammade att batteriet började att ta slut och eftersom vi har en hel drös med extrabatterier tänkte jag att kag skulle byta innan det var helt slut och slippa paniken när det väl dog. Väldigt dumt av mig. Tog ut gamla batteriet, satte in det nya och ingenting hände. Ingen lampa som blinkade, inget ilsket tjutande, nada. Pillade med det ett långt tag innan jag gav upp, Joel tog in den till ICD men dom kunde inte hjälpa så jag skickade ett mail till BabyNord (Smuzas svenska leverantör) och undrade om dom hade någon aning om vad som var fel. Dom bad mig skicka in larmet i onsdags och fick i fredags mail av dom där det stod att larmet gått sönder så pass att det inte gick att laga, något hade helt enkelt gått av inuti det, så dom skulle skicka mig en helt ny utan någon extra kostnad! Något överlycklig mamma här alltså, helt fantastiskt tacksam över att dom ersätter den åt oss. Ser fram emot morgondagen då jag kan börja slappna av under lillemans sovstunder igen utan att hela tiden oroa mig för att han slutat andas. Ska bli skönt!
Jag accpeterar att många tycker att detta är en fruktansvärt onödig pryl och att det är att kasta pengar i sjön men då ber jag dom människorna tillbaka att acceptera att jag tycker att det är en livsnödvändig pryl och att det är mitt och min sambos val (okej, mest mitt, J är inte i närheten av lika orolig som jag är men han låter mig hållas och det tackar jag honom för!) om vi vill ha ett andningslarm till vår son eller inte. Så det så.
Nu ska jag sova, trött och slut efter lång dag!
