Sörja

Just nu är jag inte på topp. Jag klarar inte riktigt av allt som jag vill, huvudet är på sne och allt som bara rinner mellan fingrarna på mig. Känns som om jag missar allt det viktigaste och försummar dem jag älskar mest men samtidigt så vet jag att så inte är fallet. Självömkan, läskiga mängder ångest och en gnutta självförakt, dålig blandning när man måste klara vardagen.

Som tur är har jag världens bästa pojkvän som ställer upp mer än jag skulle vågat drömma om, och världens finaste son som gör allt bättre bara han ler. Vet inte vad jag skulle göra utan dom, är helt galet hur mycket jag älskar dom. Även det här kommer bli bättre men vet inte hur jag skulle klara det utan er. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0