Obönhörligt vaken

Varit vaken över en timme och kan inte somna om. Två telefonsamtal senare och jag är inte något klokare för det. Ett inkommande och ett utgående, det första obehagligare än det andra. Men, så är sanningen ute och jag har tröttnat på att hela tiden skydda någon annans känslor. Trist att det blev på det sättet det blev men min familj, min älskade Joel och vår underbara son, är prio ett i alla lägen. Jag förstår inte varför jag ska vara tvungen att försvara det faktumet när det för mig är självklart.

Ångesten är övermäktig och jag vill bara sova. Jag ångrar att jag svarade i telefonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0