Del 2
Det stora brytet kom som en blixt från klar himmel. Jag låg i sängen och försökte sova och upptäckte att jag kunde känna min huvudvärk pulsera ner i en av tänderna i överkäken och sen fick jag den starkaste panikattacken jag någonsin upplevt. Jag tappade känseln i kroppen, fick synstörningar, svårt att andas och fullfjädrad panik som jag inte kunde förklara vars den kom ifrån. Joel försökte lugna ner mig men inget direkt fungerade så vi klädde på oss och ungen och gick ut i vintermörkret för att se om lite frisk luft kunde hjälpa. När vi gått i kanske två minuter var paniken så stark att jag inte visste vars jag skulle ta vägen och jag sa att vi var tvungna att gå hem till min mamma. På vägen dit krampade mina magmuskler ihop så mycket att jag kräktes.
När vi kommit hem till mina föräldrar återvände Joel hem och jag fortsatte bara må sämre och sämre. Till slut bönföll jag mamma om att köra upp mig på akuten. Väl där lugnade jag ner mig lite men det kändes fortfarande som om jag höll på att dö, sköterskan var väldigt snäll och kollade blodtryck, syresättning och allt sånt innan hon kallade på jourläkaren från psyk. När han väl kom konstaterade han att jag nog behövde sova, gav mig propavan samt recept på detta och lergigan och skickade hem mig igen.
Jag tog inte tabletterna efter det då ångesten gjorde mig så fruktansvärt paranoid att jag var övertygad om att jag skulle dö om jag tog dom. Panikattackerna fortsatte och jag sov i nästan en vecka hemma hos mina föräldrar då jag gick i bitar så fort Elias började gråta. Hela tiden pumpade jag ur mjölk som jag tog med hem.
Så kom min moster på besök och jag kände mig inte bekväm med att fortsätta sova hos mamma och från måndag till fredag lyckades jag sova hemma utan att helt gå sönder. På torsdagen den veckan hade jag också ett möte på KKBC för att få en samtalskontakt och träffa en läkare som skrev ut fluoxetine åt mig då det funkat tidigare. På fredagskvällen blev det dock panik igen. Återigen en sväng upp på akuten där jag fick träffa samma läkare som jag träffat på KKBC och hon tyckte att jag skulle tillbringa natten på sjukhuset då jag sovit dåligt rätt länge. Fick en imovane och somnade rätt fort. De följande två nätterna sov jag också på avdelningen för att hämta igen lite sömn. På tisdagen, innan jag började på medicinerna, den veckan ammade jag Elias för sista gången. Han var då 7 veckor.
