Farsdag
Sitter i soffan efter en handlingstur och vill inte göra någonting. Eller, egentligen vill jag förbereda middagen och efterrätten till ikväll, skruva fast ben på sängen, diska, rensa kattlådorna (fast det får jag fortsätta drömma om ett tag till) och markera vars hyllorna ska upp i barnkammaren men samtidigt så..ja. Samtidigt så vill jag bara sitta här. Börjar vara så mentalt slutkörd att jag knappt vet vad jag ska göra, vill bara sova och inte lämna sängen för någonting. Men, det finns en hund som måste promeneras, en lägenhet som måste städas och tusen och en saker till som jag inte kan bara skita i. Egentligen är det väl bara hunden som är ett riktigt måste men samtidigt så vet jag att jag skulle bryta ihop helt om jag lät lägenheten förfalla. Inte för att Joel skulle låta det bli en svinstia, han skulle utan tvekan göra det han kunde och orkade efter jobbet, men jag vet att jag skulle må dåligt av det också då vi inte har riktigt samma åsikt om vad som är städat och inte. Inte för att det är något fel med det, man har bara olika smärtgränser, och jag skulle aldrig kräva av Joel att han skulle vara tvungen att städa upp till min standard då han varit på jobbet hela dagen. Mår dåligt bara av att tänka på det för sånt ska man inte kräva av en annan människa. Usch.
Nej, ibland blir det bara mycket. Dom flesta dagar har jag inget emot att städa och diska, jag tycker rent ut sagt om det och mår bra av det, men vissa andra dagar, som idag, då vill jag bara krypa ihop i ett hörn och gråta.
Näe. Älsklingen borde vara hemma på typ en timme, vill iaf få något gjort innan dess.
