Lördag
Har gått och lagt mig för dagen. Joel är hos en granne och dricker så vi ser väl när han dyker upp. Hoppas han inte väcker mig bara.
Har själv tillbringat kvällen med att spela ut Mass Effect för sista gången. Alltså att spela ut ett Mass Effect spel för första gången för sista gången, om än det låter grötigt. Menar alltså att jag säkerligen kommer spela om dom men det kommer ju aldrig något nytt! Orkar inte skriva om upplevelsen just nu, måste smältas ett tag innan det kan sättas på pränt. Plus att, jag vet inte, det är lite vemodigt.
Kvällen har även varit fylld av ett hormonpropellerat känslokaos. Just innan Joel for ville jag bara att han skulle gå, var nära till tårarna och gråtskrek sedan ett tag i min ensamhet. Right. Efter det har jag pendlat mellan olika nivåer av ilska, blandat med känslostormar framkallade av spelet. Sedan blev jag ledsen igen, och nu är jag nog mest apatisk. Hatar att vara såhär sjukt överkänslig, men det går ju över i sinom tid som tur är. Just nu känns det dock bara piss och som om jag är den enda som bryr mig, som om det inte är på riktigt för jag är den enda som pratar om det, och knappt jag gör det heller för jag känner mig ensam om att vilja. Samtidigt så vet jag ju, det kan gå hur som helst och jag borde inte jaga upp mig men jag är ändå så förbannad för även om inget är säkert så känns allt annorlunda. Men det är visst bara jag som märker det.
Huff. Behövde vädra. Ska ta och sova och prata av mig ordentligt med älsklingen imorgon. <3
God natt alla.
