Natt
Ligger i sängen till slut, men kan inte somna. Älsklingen sover tungt och det är helt omöjligt att brotta sig ur hans björnomfamning. Tack och lov. Tror jag skulle gråta tusen gånger mer om han inte höll fast i mig så hårt trots att han sover. Och dessutom så ligger jag och skedar Morgan som tydligen absolut ska sova med mig, och Ikaros sover som vanligt vid mina fötter. Livet kunde vara tusen gånger värre.
Men ändå. Sorgen är så gigantisk och den vill inte försvinna. Jag tänker på det hela tiden varje dag och önskar, önskar att det inte hade gått som det gick. Känner mig misslyckad och avskyr mig själv mer än jag gjort på väldigt länge. Varje sekund så finns det där i bakhuvudet, det vilar aldrig, försvinner aldrig, men det finns inget jag kan göra för att ändra vad som hände. Länge sen jag mådde så här dåligt i allmänhet men samtidigt mår jag så jävla bra. Hur piss jag än mår så får ett leende, en kram, en kyss från Joel mig att känna mig hel igen. Jag bara önskar, och hoppas, att jag gör samma sak för honom.
