The end of heartache

Vissa dagar känns det som om jag inte klarar någonting, inte är värd någonting och bara vill försvinna. Idag är en sån dag, dom har blivit fler och fler på sistone i takt med att stressen ökar och ensamheten svider, trots att jag inte är ensam, inte egentligen. Dom dagarna brukar jag dra på musik på riktigt hög volym och sätta mig på köksgolvet, blanda gråten med skrik. Ibland hjälper det, ibland känner jag mig bara mer tom än innan, och ibland så kan jag inte sluta. Ibland vill jag inte sluta.

Ibland önskar jag bara att jag kunde gå tillbaka i tiden, fixa allting innan det gick åt helvete. Innan jag förstörde allt.




The container of my soul was severed from my shell
At birth I was stigmatized by fires of hell
The hollow space inside is growing still
It's going for the kill
Beneath the blood red sky the song was born
The sky was bleeding when I sang her the deadsong

By my burning cradle

The lullaby of death was sung by dark angels
The daughters of flame

She slept under my wing

A cold embrace
Death's loyal servant now filled with pain
Forever haunted by her angelic face

By my burning cradle

The lullaby of death was sung by dark angels
The daughters of flame

These chains

Hold me down
Down on this frozen ground
In this world where death walks the earth
The sign of reaper given in birth

By my burning cradle

The lullaby of death was sung by dark angels
The daughters of flame

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0