Mitt liv i korta drag

Är på väg mot sängen, är egentligen inte trött fast jag är helt slut i både kropp och själ och allt jag vill är att sova bort allt, som vanligt. Bara stanna i sängen för alltid och inte stiga upp igen förrän allt är bättre. Funkade när jag var tonåring, lite mer tveksam till det nu. Jävla åldrande.

Har fattat ett beslut och det känns. Inte bra, inte dåligt, bara ----. Sorgen är svår men det går väl över med tiden.

Just nu är jag bara trött på livet, ser ingen mening med någonting. Vill kura ihop mig till en boll och aldrig möta världen igen.