Moving pictures

 

Del 6

Någon dag senare lyckades jag ta mig hem och äta middag till slut. När kag kom tillbaka till enheten möttes jag av fyra stycken ur personalen i matsalen där även alla mina saker stod, nerpackade och väntande. Först blev jag rädd att dom skulle skriva ut mig igen men istället fick jag upplysningen att jag skulle flyttas från avdelning 2 till en öppen enhet som heter Gästhuset. Sagt och ort, fick med mig papper och medicin till personalen där och eskorterades till en annan del av sjukhuset och kom till en avdelning som var så mycket bättre.

Personalen var trevlig och hjälpsam, klädda i vanliga kläder istället för sjukhusmundering och själva enheten var mer som ett boende än en avdelning. Vardagsrummet var hemtrevligt inrett, det fanns mattor på golven och till och med speglar på toaletterna. Köket hade man tillgång till 24/7 och man fick äta vad man ville. Alla inskrivnas namn var uppskrivna på en stor white board bredvid respektives rumsnummer så om man ville lämna enheten en stund eller över dagen, till och med natten, så kunde man bara skriva upp det där och när man skulle vara tillbaka.

Mitt rum var trevligt, en riktig säng (även om jag saknade de ställbara sjukhussängarna lite) en byrå, ett litet bord med ett par stolar, några små lampor och plastblommor i fönstren, som till och med hade gardiner. Jag ägnade första kvällen åt att göra mig hemmastadd, måla naglarna och ta det lugnt. Hjärnspökena pockade, pockade men det var lättare att hantera där.

Efter tre dagar fick jag tillbaka ansvaret för mina mediciner för första gången på över en månad.

Sömn var det ja

Blev för irriterad på designen så den nya är klar och up and running! Tog en stund att komma in i HTML-kodningen igen men när det väl föll på plats gick det tokbra.

Så, dags för sängen och se vad morgondagen har att erbjuda!

Ett år är en kort lång tid

Så har det gått nästan ett år sedan jag bloggade senast och mycket saker har hänt, en del bra, en del dåliga.

Bra saker

Kicked the habit. Inget mer okontrollerbart alkoholintag, i princip ingen alkohol alls.
Fick en ny kattunge av mina föräldrar i present. Lilla fröken Mina Harker. Söt, korkad och lätt märklig.
Jag kan gå! Mer om det under "dåliga saker".
Elias har fyllt två och är helt fantastisk, underbar och det bästa jag vet.
Min syster är äntligen tillbaka på hemmaplan förhoppningsvis för alltid!
Jag har äntligen gjort min utredning och får min autismdiagnos officiellt i Januari!
Efter mycket sorg, sökande, misslyckade placeringar så har Zeus äntligen hittat sitt "för alltid"-hem hos ett fint par som bor på landet i Norge.
Jag har äntligen gjort min första tatuering!
Jag och J kämpar på och försöker hitta tillbaka till varandra. Vi har kul och njuter av varandras sällskap mer än på länge. Inget beslutat, inga förväntningar, vi bara umgås för att ha kul med varandra och än så länge så går det bara fint!

Dåliga saker

Misslyckade förhållanden/dejtanden.
Misslyckad skolgång.
Mys försvann, han dök upp hemma hos J två mil bort efter en vecka. Crazy cat.
Zeus är ej längre i min ägo.
Min syster bodde i Portugal.
Min syster flyttade vidare till Malta.
Jag insjuknade snabbt och som en blixt från klar himmel i Guillian Barré syndrom. Gick från fullt fungerande människa till att ligga helkroppsförlamad på Neuro-IVA i Umeå på mindre än två veckor. That sucked. Kampen mot sjukdomen fortsätter men det blir bättre, även om det går plågsamt långsamt ibland.


Det var lite snabba punkter om vad som hänt under året. Ska jobba på att slutföra berättelsen om min förlossningspsykos och även skriva ett mer detaljerat inlägg om hur jag insjuknade med Guillian Barré, hur det var att vara inlagd och livet efter sjukhuset. Ska även fixa till designen på sidan, behövs lite fixande och trixande.

Nu väntar en fantastisk mängd osedda Cougar Town avsnitt och senaste virkningsprojektet.

Hoppas ni haft ett bra år och välkomnar mig tillbaka in i bloggosfären!

2013

Har varit ett långt år på väldigt många sätt, men ett fantastiskt bra ett på samma gång.

Startade ut knackigt med en ordentlig förlossningspsykos och därav lite mer än två månaders inläggning på psyket. Pest och pina och aldrig att jag vill tillbaka dit igen, värsta tiden i mitt liv måste jag erkänna.

Fortsatte knaggligt med mitt och exets förhållande, ingen av oss mådde bra och ofta gick det ut över varandra. Vi kämpade tappert, och inte lika tappert ibland, men till slut blev det nog och en riktigt förjävlig separation följde på detta i slutet av september. Ingen av oss kom direkt oskadda ur det och det är fortfarande en hel del turbulens men jag tror att vi kommer kunna komma förbi det här också och gå vidare båda två, för lillemans skull.

Första oktober flyttade jag tillbaka till min hemort cirkus två mil från stan, något jag fortfarande inte ångrar och något jag i efterhand är väldigt glad att jag gjorde. Den första tiden var svår och jag föll tillbaka lite i gamla vanor, drack för mycket dom dagarna jag inte hade lillen och ängslades väldigt mycket över allting och sen började det hela vända.

Någon som dykt upp i mitt liv är ju min älskade Zeus, snart 5 månader gammal och alldeles underbar. Blandning av grand danois och briard och väger nu runt 20kg och växer i rasande fart! Snäll, försiktig, lydig (så lydiga som valpar nu kan vara innan koncentrationen brister eller trotsen sätter in lite) och verkligen allt som jag sökt efter i en hund. Potentialen är enorm, även om vissa stunder med valpflamset blir lite påfrestande så vet jag att han kommer bli fantastisk när han vuxit till sig lite i huvudet.

Sist, minst men definitivt viktigast har vi ju lilla E. Som han vuxit och utvecklats det senaste året! Är helt obegripligt att min lilla plutt nu springer omkring, försöker prata och har en alldeles jättebestämd liten personlighet som är större än vad hans lilla kroppshydda borde rymma. Just nu sover han gott i rummet här intill och jag njuter av vetskapen att han mår bra och trivs, att han fortfarande blir lika ofattbart glad då han ser mig och att han är det bästa som någonsin hänt mig.

I år blir det skola, skola och utan tvekan en massa magiska stunder med min son och hela menageriet som bor här hos mig. Nu snart blir det tripp till IKEA (äntligen) för att skaffa inredning till mitt hem då det är liiiite väl spartanskt för min smak. Skulle vara trevligt med typ bokhyllor, en tv-bänk, kanske en säng som är lite större än 80cmx200cm... Ska bli skönt att göra den här fantastiskt fina lägenheten till ännu mer av ett hem!

Nu ska jag sova så jag orkar upp med min lille skrutt imorgon. Hoppas ni har det bra där ute och hoppas ni får ett lika bra 2014 som jag planerar att ha!



Och extra grattis till världens bästa Nanna som blir 22 idag! <3

Natt i hamnen

Så är man tillbaka på hemmaplan, i hålan jag älskar att hata.

Mycket som hänt senaste månaden, separation och flytt och pengaproblem och sjukgymnastik och gud vet vad men har börjat landa på fötterna ordentligt igen. Stressen och det värsta av ångesten börjar lägga sig, katterna har verkligen funnit sig tillrätta här och Banarnold och Hoppsan sprätter runt i köket. Då jag inte har så mycket möbler och ivrigt inväntar en planerad IKEA-tur är det lite spartanskt inrett än så länge men det gör inte så mycket, och Elias storälskar att få krypa runt precis som han vill. Sötnöten är så fin, och på lördag jag och han på hans allra första kalas då Bonnie fyller ett helt år! Ska bli tokroligt, ska bli så kul att träffa dom igen då det blivit ett tag sen sist.

Lilleman snusar sött i sin säng här intill och jag ska göra likaså inom kort, kände bara för att titta in här som snabbast. Livet är som alltid en aldrig upphörande spiral av växelvis skit och solsken men som som vanligt håller jag hårt i vetskapen om att allt löser sig till slut, på ett eller annat sätt. Inget varar för evigt, varken de bra stunderna eller de dåliga. This too shall pass och sånt dravel.

Näe, god natt. Blir nog tidigt imorgon!

Det lider mot natt

Och jag ska ge upp för dagen. Mycket att tänka på, mycket att ta itu med. De senaste veckorna har varit mer än kämpiga, och jag har en äcklig, rutten känsla i magen av att det kommer gå uppför ett litet tag till. Men skam den som ger sig, och det menar jag verkligen. Jag har gett upp så många gånger förr, lagt av för att det börjat bli lite jobbigt, men inte den här gången. Allt jag kan göra är att hoppas på respons.

Som tur är har vi navit i vårt liv, älskade Elias, och han fortsätter göra oss häpna med hur fantastisk han är. Glad och stark och snabb i utvecklingen, vår alldeles egna superbebis!

Håller hårt i min familj, den är det största jag har. Aldrig förr har jag älskat något så hämningslöst.

Nattuggla

Ligger rygg-i-rygg med min älskade Mongo och kan inte sova. Imorgon väntar ännu en dag som jag inte vet vad det ska bli av, virkande, serier och bebis misstänker jag. Klagar inte, är bara så trött just nu.

Har absolut noll intressanta saker att dela med mig av, ville mest bara säga att jag lever och att bloggen inte är någon prio just nu (duh). Ska försöka förmå mig att skriva de sista delarna om min resa till den mindre trevliga delen av mitt huvud, men inga löften om när.

Ha det gött.








Solskensdagar!

Livet rullar på och blir bara bättre och bättre. Med våren kom livslusten och glädjen tillbaka med besked och just nu är jag bara lycklig i överlag. Underbar unge, underbar karl, underbara vänner, underbart helt enkelt!

För tillfället har jag ganska många bollar i luften när det gäller virkningen. Håller på med min stora filt, har påbörjat en mormorsrutefilt, virkar present till lilla H och även en chevronfilt som jag inte vet om jag någonsin blir klar med. Men det största just nu är väl att jag virkar och syr om Nannas bröllopsklänning! Hur kul som helst, har stått och stampat lite men igår fick jag inspiration och nu bara sprutar idéer fram. Är inte helt hundra på hur allt kommer se ut än men har som sagt många idéer. Roligt, roligt!

Annars väntar jag ivrigt på en hel radda med beställningar. En stor piercingbeställning, en hel uppsättning med virknålar som heter Crochet Lite (kommer nog ett eget inlägg om dom framöver) en mönsterbok med 200 olika mormorsrutor, ett mönster på en filt, några ringar och lite till Joel också. Är så övervänt att jag håller på att explodera! Första beställningen skickades i fredags och den senaste idag så måste helt klart ha lite tålamod men jag vill ha dom nuuuu.... Ajja, är då extremt spännande att gå ut i brevlådan nu iaf! Och igår var jag också iväg och köpte den mest underbara dammsugaren ever. Är typ kul att dammsuga nu, vilket jag alltid hatat att göra (när jag var liten hävdade jag bestämt att jag inte visste hur man gjorde för att slippa...) så det är helt klart en förbättring. Electrolux Ergorapid, så jävla bra! Sladdlös, påslös och väger inte mycket. Lägger in en bild längst ner bara för att visa hur fiiiiiin den är. Orkade inte fota våran men är en likadan!

I övrigt så har jag fått beviljat personlig assistent (typ) som jag ska ha 15 timmar i veckan. Jättetrevlig kvinna som ska hålla mig sällskap ett tag framöver medans jag vänjer mig vid att vara utan Joel på dagarna. Enda dumma grejen är att Soc glömt fråga om hon var pälsallergiker och självklart är hon jätteallergisk så det blir så att jag och Elias får gå hem till henne istället vilket nog kommer funka lika bra det med. Hon bor här i närheten så blir inte långt heller.

Ikväll blir det middag på schtaan och Oblivion på bio för mig och Joel, lilleman ska tillbringa kvällen/natten med sin moster och mormor! Ska bli skönt med en paus, var ett tag sen sist nu! :)

Nej, åter till virkandet. ^^


Valborgsmässoafton

Hade helt glömt bort att det var valborgs tills jag träffade en väninna på vägen hem från BVC. Så är kanske livet som trötta småbarnsföräldrar i början, man kommer inte ihåg sådant lika enkelt, och prioriterar det inte lika högt heller. För några år sedan var det festande och party som gällde, nu vill jag bara vara hemma för lilleman har en trött dag. Vuxenpoäng?

Lilleman fick som vanligt massor med beröm av distriktssköterskan. Han är stark och rullar runtbra och långt framm i utvecklingen för sina fem månder. 74cm lång och 11,8 kilo tung! Underbara barn, han är en bjässe!

I övrigt har jag nu ännu en ny piercing, i naveln denna gång och jag måste säga att det nog var den smärtsammaste piercingen hittills. Varken någon av läpparna eller septumen kom ens i närheten, den sista kändes inte öht, men kanske gjorde näsvingen nästan lika ont. Då jag var 13 när jag tog den (första i samlingen utöver öronen) så var jag inte särskilt medveten om fördelarna med kanyler framför pistoler och i längden så gjorde näsan ondare än naveln. Nu två dagar senare är jag lite öm men inte så farligt, ligger på mage i sängen och skriver det här, men näsan minns jag bultade och gjorde ont i flera veckor. Usch och fy för piercingpistoler, borde avskaffas helt och hållet.

I övrigt kan jag meddel att det uppsvinget jag hoppades på i slutet av förra veckan verkligen kom ändå! Jag och min syster har sålt en del liten del av den skog (virket, inte marken) som vi äger tillsammans så vi kommer snart få in en ganska fin summa pengar på mitt sparkonto. Livet känns helt klart lite lättare när man har ett skyddsnät under sig, tråkigt att pengar är så viktigt egentligen men det är ju den världen vi lever i. Hur som så är jag riktigt glad och känner mig mycket lugnare i överlag!

Idag blir det som sagt inte mycket, ska virka och leka med lilleman och ta det lugnt. Tror det blir en fortsatt bra dag!


Vanity

40 veckor in i graviditeten och idag, inte fullt fem månader efter förlossningen. Måste säga att jag för några månader sen aldrig trodde det var möjligt.


^^

Och nästa del i min förlossningsdepressionsberättelse (puh, jobbigt ord!) kommer snart!


Hellu

Snabb uppdatering från sängen!

Lilleman frodas och har fått två tänder i underkäken, "kanintänderna" som dom kallas. Jag mår bättre och bättre, tar mig ut ur lägenheten till Öppna Förskolan två dagar i veckan och försöker hitta på saker med kompisar så mycket jag orkar. Saker rullar på och förhoppningsvis blir det en gigantisk ljusning i slutet av veckan men mer om det sen. Ikaros är inte längre hos fodervärden då jag kände att det inte funkade så nu är han hemma på dagarna och resterande tiden är han hos en väninna till mig när hon inte jobbar. Funkar bra än så länge men har bara gått två dagar så man ska aldrig säga aldrig men jag har inga tvivel om att det här ska funka finfint!

Lite mer kreationer. Ugglan var mest ett test för att se om jag kunde göra den men den vart riktigt söt måste jag säga.

God natt!


Lördag

Sitter på Waynes i väntan på sällskap, lilleman sover som en sten i vagnen och jag kan inte sluta gäspa. Skulle haft en vagn i vuxenstorlek så jag kunnat ta en tupplur också..

Efter detta blir det hem och senare i afton ska jag till hamn och hälsa på Julia. Eller, jag ska faktiskt bli hämtad av Julia hemma hos mig så lite fusk är det. Men ska bli trevligt!

Nej nu är jag less på att vänta. Hungrig är jag också! Oh well, snart så.

Gotta catch 'em all

Blev mycket bilder idag men det här är dom sista! Tror jag...


Vet inte riktigt om dom passar med inredningen men skit samma, det är pärlplattesprites and I love them. Måste göra fler helt klart!

(Och nej jag vet inte varför jag fortsätter ta bilder med mobilen när jag har en digital systemkamera hemma... Den använder jag nästan bara till att fota lilleman av någon anledning. Oh well.)


RSS 2.0